Små och stora köksprojekt
Själv har jag ägnat mig och både stora och små köksprojekt den senaste tiden. Jag har helt enkelt haft lite välkommen matlagninslust som har resulterat i vardagslyx och helgmys. Först ut i listan är en halstrad fjordlax med färskpotatissallad. Lax är ju enkelt, och den vi köper i affären har ju varit djupfryst, så man behöver inte oroa sig för bakterier eller annat.
Halstrad lax med färskpotatissallad
Bara tina långsamt och hota lite med en riktigt het stekpanna, så behåller den sin saftiga, salta - och för laxen karakteristiska feta smak. Salladen gjorde jag med de minsta färskpotatisarna jag kunde hitta, och blandade dem med gurka, rödlök, gräslök, tomat, parmesan och solrosskott. Vinägretten gjorde jag med rapsolja, fransk senap och rikligt med honung.
Till midsommar har jag de senaste 10 åren valt att adoptera en sommarrätt som härstammar från familjens somrar i skärgården utanför Rockneby. Där fick man burkskinka (som ratas av de flesta jag känner) med färskpotatis och en remouladsås på majonäs, gräddfil, ärtor, gräslök och bostongurka. Rätten kommer sannolikt aldrig att ta sig in på listan över världens mest efterfrågade, men för mig är den en definition på sommar.
Färskpotatis med burkskinka och gräslöksremoulad
Jag kan knappast ta åt mig äran för nedanstående läckerheter, men inte desstomindre är de sommar i en koncentrerad explosion av sötma och solsken. Smultron är lika läckra som de är svåra att hitta, och när jag väl kommer över några så försvinner de fortare än jag hinner tänka tanken på att göra något mer kreativt än att stoppa dem i munnen. :-D
Smultron från trädgårdslandet på Svartsjölandet
När goda smickrar mig med att vilja komma och bli bjudna på middag måste man såklart försöka lite extra. Paret M&M skulle få något sommarenkelt, men ändå omsorgsfullt tillagat. Jag började dagen innan med att montera Ceasardressing enligt klassiskt recept. En majonäsbas på halvkokt ägg med sardeller, fransk senap, vitlök och honung. Detta skulle bli en hemgjord Ceasarsallad med grillat kycklingbröst.
BLT sandwich med Ceasar-dressing och machesallat
Till detta serveras såklart stora blad av Romansallat, krutonger på hembakt bröd, chili- och honungsrostad bacon, parmesan och machesallat. Till dagen efter fanns lite kyckling, bacon och Ceasar-dressing kvar, vilket passade perfekt till en BLT med Ceasar-dressing.
Rabarber-consommé med Jordgubbs- och stjärnaninssorbet
Som dessert till Ceasar-salladen hade jag gjort en Rabarber/ingefära-consommé som jag serverade med Jordgubbs- och stjärnanissorbet och en basilikacreme. Consommén och sorbeten var en riktig höjdare och jag kommer att göra dem fler gånger i nya utformningar.
Slutligen blev det i veckan en klassisk lasagne. Det var länge sedan jag gjorde lasagne och eftersom jag hade tomatsås i kylen, från mitt lyckade försök att göra sås på rostade färska tomater och paprikor, var det ett bra tillfälle att använda fina råvaror som grund för en klassisk medelhavsrätt.
Klassisk lasagne med basilika och riven parmesan
Med lika delar nötfärs och gul lök blir det en matig rätt som räcker till många. Tomatsåsen blandade jag tillsammans med löken och färsen (och överblivna sardeller), som fick reducera till en kompakt kötfärssås. Bechamelsåsen gjordes på bottenredning och vanlig mjölk, blandades med riven lagrad ost och smaksattes med rostad vitlök och riven muskot.
Färska lasagneplattor, bechamel, färssås och riven parmesan. Så enkelt och ändå så gott! Lasagne räcker till många lyxiga matlådor och serveras med fördel med färskt riven parmesan och fruktig tomatsås.
Halstrad lax med färskpotatissallad
Bara tina långsamt och hota lite med en riktigt het stekpanna, så behåller den sin saftiga, salta - och för laxen karakteristiska feta smak. Salladen gjorde jag med de minsta färskpotatisarna jag kunde hitta, och blandade dem med gurka, rödlök, gräslök, tomat, parmesan och solrosskott. Vinägretten gjorde jag med rapsolja, fransk senap och rikligt med honung.
Till midsommar har jag de senaste 10 åren valt att adoptera en sommarrätt som härstammar från familjens somrar i skärgården utanför Rockneby. Där fick man burkskinka (som ratas av de flesta jag känner) med färskpotatis och en remouladsås på majonäs, gräddfil, ärtor, gräslök och bostongurka. Rätten kommer sannolikt aldrig att ta sig in på listan över världens mest efterfrågade, men för mig är den en definition på sommar.
Färskpotatis med burkskinka och gräslöksremoulad
Jag kan knappast ta åt mig äran för nedanstående läckerheter, men inte desstomindre är de sommar i en koncentrerad explosion av sötma och solsken. Smultron är lika läckra som de är svåra att hitta, och när jag väl kommer över några så försvinner de fortare än jag hinner tänka tanken på att göra något mer kreativt än att stoppa dem i munnen. :-D
Smultron från trädgårdslandet på Svartsjölandet
När goda smickrar mig med att vilja komma och bli bjudna på middag måste man såklart försöka lite extra. Paret M&M skulle få något sommarenkelt, men ändå omsorgsfullt tillagat. Jag började dagen innan med att montera Ceasardressing enligt klassiskt recept. En majonäsbas på halvkokt ägg med sardeller, fransk senap, vitlök och honung. Detta skulle bli en hemgjord Ceasarsallad med grillat kycklingbröst.
BLT sandwich med Ceasar-dressing och machesallat
Till detta serveras såklart stora blad av Romansallat, krutonger på hembakt bröd, chili- och honungsrostad bacon, parmesan och machesallat. Till dagen efter fanns lite kyckling, bacon och Ceasar-dressing kvar, vilket passade perfekt till en BLT med Ceasar-dressing.
Rabarber-consommé med Jordgubbs- och stjärnaninssorbet
Som dessert till Ceasar-salladen hade jag gjort en Rabarber/ingefära-consommé som jag serverade med Jordgubbs- och stjärnanissorbet och en basilikacreme. Consommén och sorbeten var en riktig höjdare och jag kommer att göra dem fler gånger i nya utformningar.
Slutligen blev det i veckan en klassisk lasagne. Det var länge sedan jag gjorde lasagne och eftersom jag hade tomatsås i kylen, från mitt lyckade försök att göra sås på rostade färska tomater och paprikor, var det ett bra tillfälle att använda fina råvaror som grund för en klassisk medelhavsrätt.
Klassisk lasagne med basilika och riven parmesan
Med lika delar nötfärs och gul lök blir det en matig rätt som räcker till många. Tomatsåsen blandade jag tillsammans med löken och färsen (och överblivna sardeller), som fick reducera till en kompakt kötfärssås. Bechamelsåsen gjordes på bottenredning och vanlig mjölk, blandades med riven lagrad ost och smaksattes med rostad vitlök och riven muskot.
Färska lasagneplattor, bechamel, färssås och riven parmesan. Så enkelt och ändå så gott! Lasagne räcker till många lyxiga matlådor och serveras med fördel med färskt riven parmesan och fruktig tomatsås.
Weekend i Göteborg
Weekend-äventyr
Vi är nyss hemkomna från Göteborg där vi ätit. Och så har vi ätit och ätit. Och ätit också.
- S överraskade i veckan med en weekend-trip till Göteborg. Eftermiddagståg till "Sveriges framsida" (vem kom på nåt så dumt? hehe...) och boende på det centrum-nära Scandic Crown. Tåget var InterCity (vilket är samma sak som Ingen ström till datorn och Inget internet) med en tågkonduktör på Speed. Han övade sannolikt inför maraton i prat, för högtalarsystemet gick varmt och jag hade god lust att leta upp honom och.... Äh! Bagateller! Och dessutom ingenting jämfört med Scandic Crowns sommarhärliga familjesatsning. Ett hotell till bredden fyllt av barn. Barn som äter, barn som låter, barn som luktar, skriker, ramlar och gråter.
På kvällskvisten letar vi oss ut till Avenyn och hamnar där på Rubinen (ett annat Scandic-hotell som har den goda smaken att förstå innebörden av hotell-lounge). Vi umgås med vänner från förr och hittar fram till en drink som jag glömt namnet på (sannolikt för att jag drack för många). Captain Morgan, lime, vanilj, socker och cola-extrakt ska den innehållit enligt uppgift, och det enda jag minns är att det smakade choklad och att jag drack mer än en. :-D
Fika modell XL
När vi senare suddar hem har vi försökt få andra bartendrar att göra om bedriften men helt utan framgång. Det var ett smutsigt jobb, men någon måste göra det! Lördagen inleddes med rejäl frukost som, i hotellets veritabla bollhav i McDonalds-anda, intogs under hög stressfaktor i ren och skär förskräckelse. (Förresten, varför finns det inte kylskåp och schampo på hotellet? Ett resultat av rådande kristider?). Sedan mötte vi upp fler gamla vänner för en tur i Haga, och självklart en kanelbulle av RANG på Café Husaren. Jag har aldrig sett så stora kanelbullar! Eller något av de andra gigantiska bakverken heller för den delen.
Kanelbulle modell XL från Café Husaren i Göteborg
En bulle motsvarade närmare 6 vanliga "storbullar" från 7eleven eller liknande. Vi delade på en och fick inte ens då i oss hela. Efter det behövdes en rask promenad. Vi kollade in Feskekörka och Nordstan och trots att det började regna så var det ändå skönt att röra på sig.
Sist men inte minst
Men det bästa är sparat till sist. En middag på Leif Mannerströms "Sjömagasinet". Denna pittoreska restaurang är lokaliserad i en gammal lada på kajen nere vid Gråberget bakom Majorna och andas en känsla av svensk, rustik husmanskost. Fokus ligger på fisk- och skaldjur, och med stjärna i Guide Michelin bär man med stolthet upp en meny som är både klassiskt och innvativt svensk.
Vi börjar med en drink och väljer sedan avsmakningsmeny med fem rätter och tillhörande dryckespaket. Strax efter vår drink serverats får vi en aptitretare med kalvlever-terrin med russinkompott och kokt rödbeta. Till det kommer också fram på bordet 5 olika sorters kuvertbröd och lokalproducerat smör.
Cosmopolitan på Sjömagasinet, Göteborg
Första rätten enligt menyn är Kalix-löjrom med rödlök, gräslök och gräddfil med smörstekt Brioche. Det söta brödet funkar mycket bra med kolatonerna i smöret, sältan från romen och syran från gräddfilen. Jag skulle kunna leva på löjrom tror jag faktiskt .-D Till detta serveras enligt menyn Grebbestad Lager, men jag får en istället en klassisk Riesling.
Som andrarätt serveras en halstad hälleflundra med tomatvinägrett, oliver, pinjenötter, parmesan och saltrostad potatis.
Jag är ju ingen fisk-kille, men syftet med besöket just här är ju lite att övervinna min ovilja att välja fisk på menyn, och hälleflundran smakar fantastiskt. Även om den i mina ögon är mer än halstrad, så är det fortfarande mycket mjäll och saftig i köttet, och gifter sig otroligt bra med sältan i parmesanen. Vi dricker Pinot Gris från Alsace och allt ligger i harmoni i gommen. Härligt.
Mellanrätt och huvudrätt
Mellan andra och tredje rätten får vi en Rabarbergranité med champagne och de två syrorna liksom slår kullebyttor med sötman från saften. Vid det här laget kommer jag på att jag inte fotat, och bestämmer mig för att låta bli det och istället ägna mig 100% åt upplevelsen. Vår servitris Loni låter oss aldrig vänta utan dukar uppmärksamt av allt eftersom vi blir färdiga med de små, men tillräckliga portionerna.
Det är rygg från Kungsflundra som blir den tredje rätten. Tillsammans med brynt smör, championer och riven pepparrot finns det återigen kolatoner från smöret, men nu också i championerna, som plockas upp av pepparroten och den vita fisken. Den något lite kraftigare (Amerikanska) Chardonnayen gör sig förstådd först tillsammans med pepparrotens tuffare smaker, och smörigheten funkar så bra med championerna.
Avsmakningsmeny från Sjömagasinet
Vi har redan tagit oss igenom mer än hälften av menyn och även om jag börjar känna mig mätt vill jag inte att smakerna ska ta slut. Till en desserttallrik med Manchego serveras fikonkompott och fruktbröd och vi dricker en Rioja med förtecken av lite lättare smaker. Jag tycker mycket om Manchego, men så sent som i torsdags stod jag och nöp i en vällagrad parmeggio och tillsammans med min egen Rabarber/Anis-marmelad tycker jag att det är minst lika gott som Manchegon. En lagrad hårdost är helt enkelt tacksam i nästan vilken form som helst.
Grand finale
Det närmar sig slutet och det har redan gått fyra timmar! Tiden har obemärkt passerat i denna kavalkad av små smaksensationer. Men det är inte slut riktigt än. Grand finale är en Creme Brulée (med svag lakritston vill jag erinra mig) som serveras med inkokta rabarber och rabarberparfait. Till det dricker vi ett dessertvin på Sauvignon Blanc (det gynnade Chateau de Madére från 2001) och nu är det verkligen små fyrverkerier i munnen. Så gott!
Till notan får vi avslutningsvis en Valrhona-pannacotta som lägger sig som bomull runt midjan. Man kan inte vara annat än nöjd. Underbar mat, uppmärksam service, inget snobberi, leenden och goda intryck. Båtresan tillbaka till Lilla Bommen blir en perfekt avslutning med frisk luft och ett Göteborg i nattskrud, sett från Göta Älv.
Vi är nyss hemkomna från Göteborg där vi ätit. Och så har vi ätit och ätit. Och ätit också.
- S överraskade i veckan med en weekend-trip till Göteborg. Eftermiddagståg till "Sveriges framsida" (vem kom på nåt så dumt? hehe...) och boende på det centrum-nära Scandic Crown. Tåget var InterCity (vilket är samma sak som Ingen ström till datorn och Inget internet) med en tågkonduktör på Speed. Han övade sannolikt inför maraton i prat, för högtalarsystemet gick varmt och jag hade god lust att leta upp honom och.... Äh! Bagateller! Och dessutom ingenting jämfört med Scandic Crowns sommarhärliga familjesatsning. Ett hotell till bredden fyllt av barn. Barn som äter, barn som låter, barn som luktar, skriker, ramlar och gråter.
På kvällskvisten letar vi oss ut till Avenyn och hamnar där på Rubinen (ett annat Scandic-hotell som har den goda smaken att förstå innebörden av hotell-lounge). Vi umgås med vänner från förr och hittar fram till en drink som jag glömt namnet på (sannolikt för att jag drack för många). Captain Morgan, lime, vanilj, socker och cola-extrakt ska den innehållit enligt uppgift, och det enda jag minns är att det smakade choklad och att jag drack mer än en. :-D
Fika modell XL
När vi senare suddar hem har vi försökt få andra bartendrar att göra om bedriften men helt utan framgång. Det var ett smutsigt jobb, men någon måste göra det! Lördagen inleddes med rejäl frukost som, i hotellets veritabla bollhav i McDonalds-anda, intogs under hög stressfaktor i ren och skär förskräckelse. (Förresten, varför finns det inte kylskåp och schampo på hotellet? Ett resultat av rådande kristider?). Sedan mötte vi upp fler gamla vänner för en tur i Haga, och självklart en kanelbulle av RANG på Café Husaren. Jag har aldrig sett så stora kanelbullar! Eller något av de andra gigantiska bakverken heller för den delen.
Kanelbulle modell XL från Café Husaren i Göteborg
En bulle motsvarade närmare 6 vanliga "storbullar" från 7eleven eller liknande. Vi delade på en och fick inte ens då i oss hela. Efter det behövdes en rask promenad. Vi kollade in Feskekörka och Nordstan och trots att det började regna så var det ändå skönt att röra på sig.
Sist men inte minst
Men det bästa är sparat till sist. En middag på Leif Mannerströms "Sjömagasinet". Denna pittoreska restaurang är lokaliserad i en gammal lada på kajen nere vid Gråberget bakom Majorna och andas en känsla av svensk, rustik husmanskost. Fokus ligger på fisk- och skaldjur, och med stjärna i Guide Michelin bär man med stolthet upp en meny som är både klassiskt och innvativt svensk.
Vi börjar med en drink och väljer sedan avsmakningsmeny med fem rätter och tillhörande dryckespaket. Strax efter vår drink serverats får vi en aptitretare med kalvlever-terrin med russinkompott och kokt rödbeta. Till det kommer också fram på bordet 5 olika sorters kuvertbröd och lokalproducerat smör.
Cosmopolitan på Sjömagasinet, Göteborg
Första rätten enligt menyn är Kalix-löjrom med rödlök, gräslök och gräddfil med smörstekt Brioche. Det söta brödet funkar mycket bra med kolatonerna i smöret, sältan från romen och syran från gräddfilen. Jag skulle kunna leva på löjrom tror jag faktiskt .-D Till detta serveras enligt menyn Grebbestad Lager, men jag får en istället en klassisk Riesling.
Som andrarätt serveras en halstad hälleflundra med tomatvinägrett, oliver, pinjenötter, parmesan och saltrostad potatis.
Jag är ju ingen fisk-kille, men syftet med besöket just här är ju lite att övervinna min ovilja att välja fisk på menyn, och hälleflundran smakar fantastiskt. Även om den i mina ögon är mer än halstrad, så är det fortfarande mycket mjäll och saftig i köttet, och gifter sig otroligt bra med sältan i parmesanen. Vi dricker Pinot Gris från Alsace och allt ligger i harmoni i gommen. Härligt.
Mellanrätt och huvudrätt
Mellan andra och tredje rätten får vi en Rabarbergranité med champagne och de två syrorna liksom slår kullebyttor med sötman från saften. Vid det här laget kommer jag på att jag inte fotat, och bestämmer mig för att låta bli det och istället ägna mig 100% åt upplevelsen. Vår servitris Loni låter oss aldrig vänta utan dukar uppmärksamt av allt eftersom vi blir färdiga med de små, men tillräckliga portionerna.
Det är rygg från Kungsflundra som blir den tredje rätten. Tillsammans med brynt smör, championer och riven pepparrot finns det återigen kolatoner från smöret, men nu också i championerna, som plockas upp av pepparroten och den vita fisken. Den något lite kraftigare (Amerikanska) Chardonnayen gör sig förstådd först tillsammans med pepparrotens tuffare smaker, och smörigheten funkar så bra med championerna.
Avsmakningsmeny från Sjömagasinet
Vi har redan tagit oss igenom mer än hälften av menyn och även om jag börjar känna mig mätt vill jag inte att smakerna ska ta slut. Till en desserttallrik med Manchego serveras fikonkompott och fruktbröd och vi dricker en Rioja med förtecken av lite lättare smaker. Jag tycker mycket om Manchego, men så sent som i torsdags stod jag och nöp i en vällagrad parmeggio och tillsammans med min egen Rabarber/Anis-marmelad tycker jag att det är minst lika gott som Manchegon. En lagrad hårdost är helt enkelt tacksam i nästan vilken form som helst.
Grand finale
Det närmar sig slutet och det har redan gått fyra timmar! Tiden har obemärkt passerat i denna kavalkad av små smaksensationer. Men det är inte slut riktigt än. Grand finale är en Creme Brulée (med svag lakritston vill jag erinra mig) som serveras med inkokta rabarber och rabarberparfait. Till det dricker vi ett dessertvin på Sauvignon Blanc (det gynnade Chateau de Madére från 2001) och nu är det verkligen små fyrverkerier i munnen. Så gott!
Till notan får vi avslutningsvis en Valrhona-pannacotta som lägger sig som bomull runt midjan. Man kan inte vara annat än nöjd. Underbar mat, uppmärksam service, inget snobberi, leenden och goda intryck. Båtresan tillbaka till Lilla Bommen blir en perfekt avslutning med frisk luft och ett Göteborg i nattskrud, sett från Göta Älv.
Repris på V4
I tisdags var jag med goda vänner och firade min födelsedag på V4. Denna lilla Hornstulls-pärla gör mig aldrig besviken. Även om de inte riktigt kunde efterleva de högt ställda förväntningarna efter förra besöket, så är ändå kvaliten genomgående god. Jag var tyvärr fantasilös nog att ta hamburgaren även denna gång, så jag har inget nytt att rapportera om maten. Några av vännerna åt Ceasarsallad och andra tog Halloumiburgaren och alla verkade nöjda.
I vilket fall som helst så ÄR det ju drinkarna som står i fokus, och kvällen till ära provade jag en klassisk Daiquiri på mörk rom och lime, en rabarber-Daiquiri och en Lakrits/Viol-Daiquiri. Den senare smakade precis som godiset "Viol". Mmm... gott och hehe, mättande. Jag rullade hem (bokstavligen eftersom jag cyklade).
Man blir väl omhändertagen på V4 och är man lite påhittig så kan man få prova väldigt spännande drinkar där, och självklart kommer vi tillbaka. Igen och igen!
I vilket fall som helst så ÄR det ju drinkarna som står i fokus, och kvällen till ära provade jag en klassisk Daiquiri på mörk rom och lime, en rabarber-Daiquiri och en Lakrits/Viol-Daiquiri. Den senare smakade precis som godiset "Viol". Mmm... gott och hehe, mättande. Jag rullade hem (bokstavligen eftersom jag cyklade).
Man blir väl omhändertagen på V4 och är man lite påhittig så kan man få prova väldigt spännande drinkar där, och självklart kommer vi tillbaka. Igen och igen!
