Burgare på nordligare breddgrader

Med en knapp vecka i Åre med familjen (Saras del) har det blivit en del nya matupplevelser med bl.a. Gordons köttgryta som som just nu står på min egen spis i ett försök att göra en da capo. Också lunchen i Tegefjällets dalrestaurang är något att skriva hem om. Buffé med gulasch-soppa, pyttipanna, nybakat bröd, hemgjord pizza, frukt och sallad. Frukost med nygräddade våfflor och vispgrädde.. Och såklart ett klassiskt återbesök på "Broken" 13 år senare...

RESTURANG BROKEN, ÅRE

Där beställde vi in en stor förrättstallrik en pitcher med jordguppsmargarita. Några glas senare och med en tom tallrik framför mig var det egentligen redan stopp. Men! Vi var där för hamburgarna... En chiliburgare beställdes in och det gick väldigt fort! Imponerad av personalen och servicen! Och när den jättestora burgaren landar framför mig börjar jag ändå, mot bättre vetande, att äta.. Hehe.. Snacka om i-landsproblem. Det var gott hursomhelst. En fyra skulle jag säga. Saknade lite såser och tillbehör och originalitet, men det smakade gott, och det är ändå det viktigaste.

En halvtimme senare rullar vi ut ifrån restaurangen och jag övertalar R och G om en liten drinkrunda på Åregåren, bara för att liksom lägga mer tyngd i det faktum att jag kommer att sova redan innan klockan nio den kvällen! :-D

Detta förstärks med en kopp Oboy-Mintu när vi kommer tillbaka till stugan, och OJ vad jag sov gott den natten...

Mätt som en plätt

Fast inte på plättar utan en hamburgare igen! Firade Ingrid på Cliff Barnes och avnjöt en chiliburgare med x-tra allt. Mäktigt! 1/4 kg dött grillat djur med pommes och chilidressing. Då går man inte hungrig därifrån. Exceptionellt bra service och snabb servering ger Cliff en solklar 4:a. Priset bara stärker betyget, det är nämligen burger night på tisdagar då anrättningen bingar loss på 110 riksdaler.

Som bonus ska nämnas Lotta och Williams chili från kalaset i lördags. Jag har gått och drömt mig tillbaka till den stabbiga, smakrika chilin i kombination med den lätta, syrliga gräddfilen. Mmmmm....

Jag har tvingats ut ur min grotta..

...och brottats med mina fördomar! Om någon FRÅGAR mig om jag vill gå till Kvarnen säger jag nej, för där springer det en massa fotbollshuliganer och "sjunger" hejaramsor och kastar ölglas på varandra. Om någon säger att jag SKA komma till Kvarnen för att möta upp dem så gör jag det för att vara social och trevlig.

Det börjar med att man tvingas hänga av sig jackan och det för en kostnad dessutom. Det är inte kostnaden jag har något emot utan principen. Det är ett tydligt tecken för ett riktigt sunkhak som tvingas dra in svarta stålar för att finansiera en "dörrvakt". GAH! Jag tycker det är SÅ dåligt och går helt i linje med andra mongo-etablissemang som Göta Källare, Bullwinkle och Kellys!

Väl inne till bords noterar jag att fotbollshuliganerna lyser med sin frånvaro och vi beställer man mat från matsedeln som presenteras i form av ett tallriksunderlägg av papper. Med viss skepsis läser jag om standarder som rårakor, biff Rydberg och entrecote. Hmm.. Samma som överallt och säkert är huliganerna INNE i köket i stället..

Det blir lammlägg med lökmos och rostade rödbetor. S beställer kalops och våra vänner tar renskav och rådjurswallenbergare. Tja.. Det låter ju rätt bra. Hoppas nu bara att de inte... Monstret kämpar sig envist kvar men redan husets röda visar sig vara något utöver det vanliga lösningsmedlet man kan få om man har otur. Och när 6 glada middagsgäster sedan konstaterar att man har fått otroligt bra mat för lite pengar är mina fördomar som bortblåsta.

Kvarnen är ett bra matställe! Det är lite stökigt som sig bör i en ölhall med anor. Servicen har mycket att göra men låter oss inte vänta, och ett personligt tack på notan gör att man lyser upp. Jag kapitulerar för maten! Den var riktigt bra. Men upplevelsen med garderoben gör att jag sannolikt tar omvägen till en "riktig" restaurang även nästa gång det är dags för en trevlig utekväll.

RSS 2.0