När allt verkar klaffa, men...
Jag fick erbjudandet att följa med till Gondolen på en affärsmiddag nyligen och blev lite upprymd av möjligheten att få pricka av ännu en av Sveriges gourmet-instutitioner på min lista. Jag har drinkat i baren några gånger, delvis för utsikten och känslan av att sitta i Stockholms takkronor, men också känslan av att veta att man är på ett "bra" ställe. Det gör en snygg på nåt sätt.
Gondolens bar har åtskilliga gånger blivit framröstad som innovativ och nyskapande. Men nånstans i dessa hyllningsrop har jag liksom aldrig känt mig riktigt tillfredsställd med det jag fått för mina surt förvärvade slantar. Jag har alltid tänkt; är det HÄR det som alla pratar om? Men samtidigt ursäktat dem med tankar som; ja de kanske har det extra stressigt ikväll, eller; de menar kanske bara inomhusbaren.
Bordet som var beställt till klockan 20 blev ledigt först en halvtimma senare. Under tiden byggde jag upp aptiten med en äpple/soda-bubblande romdrink. Den var _god_. Inte "sagolik" eller "orgasmatisk" utan mest _god_. Det hade lagts tid på garnering och den kändes generös på något sätt, men jag hade under tiden jag väntade på drinken inte fått någon kontakt med bartendern. Ingen blick, inget leende, ingenting. Jag hade kanske fel kläder? Fel frisyr? Fel bankkort? Jag kände mig inte lika snygg längre. Snarare förbisedd. Det var ju en kväll när allt verkade klaffa, men ändå kändes det lite som stolpe ut.
Vi fick så småning om sätta oss ned. Menyer (en del inaktuella) delades ut och kyparen försvann. Ingen möjlighet att ställa frågor alltså. Lyckligtvis hittade alla något som passade dem och jag valde rådjuret. Det skulle serveras med rostad palsternackspuré, syltade kantareller och örtsupremesås. Men? Det var ju varmhållet. Lite segt och halvdassig temperatur. Och jag gjorde "svensken". Jag fegade ur! Huvva!
Rädd för att skämma ut mitt utländska sällskap, eller kanske yttra mig om något som möjligen kunda ha uplevts som "avsiktligt" och passerat över mitt huvud, sa jag ingenting. Jag åt upp. Till och med den gräsliga potatisterrinen. Upplevelsen hämtades dock upp något av en riktigt kraftigt Rioja, och avslutningsvis en mycket spännande Cheesecake med nejlikacreme. Kul idé med nejlikacreme. Tråkigt att vi fick vänta länge på att få en dessertmeny, Och att beställa från den. Och att få notan när vi väl var klara.
Gondolen behöver jag inte gå till för att äta igen, men är ett ställe dit jag även fortsättningsvis kommer att ta gäster och vänner på besök för en drink innan man ger sig ut på kvälls-sightseeing i ett pulserande Stockholm. Läget och utsikten kan ingen ta ifrån dem.
Gondolens bar har åtskilliga gånger blivit framröstad som innovativ och nyskapande. Men nånstans i dessa hyllningsrop har jag liksom aldrig känt mig riktigt tillfredsställd med det jag fått för mina surt förvärvade slantar. Jag har alltid tänkt; är det HÄR det som alla pratar om? Men samtidigt ursäktat dem med tankar som; ja de kanske har det extra stressigt ikväll, eller; de menar kanske bara inomhusbaren.
Bordet som var beställt till klockan 20 blev ledigt först en halvtimma senare. Under tiden byggde jag upp aptiten med en äpple/soda-bubblande romdrink. Den var _god_. Inte "sagolik" eller "orgasmatisk" utan mest _god_. Det hade lagts tid på garnering och den kändes generös på något sätt, men jag hade under tiden jag väntade på drinken inte fått någon kontakt med bartendern. Ingen blick, inget leende, ingenting. Jag hade kanske fel kläder? Fel frisyr? Fel bankkort? Jag kände mig inte lika snygg längre. Snarare förbisedd. Det var ju en kväll när allt verkade klaffa, men ändå kändes det lite som stolpe ut.
Vi fick så småning om sätta oss ned. Menyer (en del inaktuella) delades ut och kyparen försvann. Ingen möjlighet att ställa frågor alltså. Lyckligtvis hittade alla något som passade dem och jag valde rådjuret. Det skulle serveras med rostad palsternackspuré, syltade kantareller och örtsupremesås. Men? Det var ju varmhållet. Lite segt och halvdassig temperatur. Och jag gjorde "svensken". Jag fegade ur! Huvva!
Rädd för att skämma ut mitt utländska sällskap, eller kanske yttra mig om något som möjligen kunda ha uplevts som "avsiktligt" och passerat över mitt huvud, sa jag ingenting. Jag åt upp. Till och med den gräsliga potatisterrinen. Upplevelsen hämtades dock upp något av en riktigt kraftigt Rioja, och avslutningsvis en mycket spännande Cheesecake med nejlikacreme. Kul idé med nejlikacreme. Tråkigt att vi fick vänta länge på att få en dessertmeny, Och att beställa från den. Och att få notan när vi väl var klara.
Gondolen behöver jag inte gå till för att äta igen, men är ett ställe dit jag även fortsättningsvis kommer att ta gäster och vänner på besök för en drink innan man ger sig ut på kvälls-sightseeing i ett pulserande Stockholm. Läget och utsikten kan ingen ta ifrån dem.
Kommentarer
Trackback
