Rikkes mat och bakblogg

Med gott sällskap och stora förhoppningar tog vi fredagen ledigt från jobbet och åkte mot Söderköping där vi skulle borda M/Y Diana för en tredagars tur med Strömma Kanalbolag på Göta kanal. Enligt utsago ska turen kantas av strandhugg, avslappning och god mat och med facit i hand höll vad som lovades.

Turen, som heter "Det goda livet", går mellan Söderköping och Töreboda (eller vice versa) och innefattar två nätter i båtens mycket små, men funktionella hytter. Däremellan serveras god mat och dryck och gott om möjligheter att se Göta Kanal både från vattnet och från land.



Som grädde på moset fanns representanter från Mackmyra och Janake på plats, och vi fick ta del av deras sortiment och kunskap. Janake berättade om deras cognac och Mackmyra gav en intressant och utförlig lektion i whisky, framför allt deras sortiment på fat. Vi sniffade och snurrade. Smakade och spottade. Mycket spännande och nog blev man lite sugen på ett sherry-fat...



Från det lilla köket på undre däck levererades läckerhet efter läckerhet. Bland favoriterna hör bl.a. Rökt sik från Vättern med sauce verte, kapris och äppelsallad, Västerbottenpaj med tomatsallad och sidfläsk, Hjortronparfait med knäcksegel, Kokt rimmad oxbringa med rostade rotfrukter och grovkorning senapssås med riven pepparrot. Och inte minst Lättrökt skivat ankbröst med klosterostboll rullad i pinjenötter. Otroligt gott och skilckligt av det mycket platsbegränsade köket.



Självklart hade vi önskat att vi hade vädergudarna mer på vår sida, men det fanns ändå en stor charm i det dimhöljda höstlandskapet som långsamt gled förbi, och på det hela taget är vi otroligt nöjda med resan, och att efter många års prat om att ta en tur på Göta Kanal äntligen ha fått tummen ur.

Nästa gång blir det nog på cykel, och med fokus på de fantastiska gårdar och gästgiveri som ligger längs kanalen.

Alla foton ©2010 Rikke Lind - bilderna får inte användas utan upphovsmannens uttryckliga godkännande.

I fredags var vi på SMAK på Restaurangen med Tessan och Stefan, och det är helt enkelt bara en fenomenal upplevelse. Precis som tidigare två gånger har vi blivit mottagna med öppna armar, guidade och servade.

Denna gång började jag med ett önskemål i baren och fick en äpple/päron-fruktig apertif med inslag av ingefära och bränd honung. Helt otroligt! Jag hade kunnat nöja mig med drinken och gått hem lycklig.



Av de 20 alternativen valde jag följande:

• Tryffel – ”Ravioli” murklor, äpple
• Wasabi – ”Burgare” tonfisk, tofu, chili
• Ingefära – ”Carpaccio", hjort, granatäpple, sojabönor
• Pepparrot – ”Bookmaker” oxrygg, brioche, senap
• Lakrits – “Fondant” choklad, gräddfil

Det enda som INTE fick mig att gå i taket var carpaccion, som var underbart god, men ändå inte lika otroligt underbar som de övriga rätterna. Jag fick också smaka på "Mynta – “Daiquiri” crème caramel, melon" som också var väldigt väldigt fin. SMAK rekommenderas varmt!

Det är ju inte alla restaurang- och cafebesök som berör en positivt. För någon helg sedan var vi på premiärturen på Fotografiska (tummen upp), och skulle passa på att bruncha i solen på vackra Fåfängan. Tyvärr slutade det i en rejäl besvikelse då det var oorganiserat, en del varma rätter var kalla och tvärtom.

Bacon (denna essentiella ingridiens på ett brunchbord) var mer kokt än stekt och låg och flöt (!) i en fett/vattning vätska. Huva! Mozarellan var någon slags plats/Euroshopper variant och tomaterna var gröna, och då inte på det angenäma sättet.

Den enda behållning var utsikten och prinskorven, så det kommer att dröja läääänge innan jag går dit för matens skull igen. Tummer ner.

Jag var nyligen i Los Angeles (Namm Music Show, Anaheim CA) och ägnade en vecka i det märkliga landet Uf-ess-a. Anaheim är platt och ser ut som en amerikansk tv-serie från tidigt 70-tal. Den här gången hade jag nära till Target och Block at Orange, så jag gick några rundor dit och kollade den amerikanska vardagen.

Det blev också en liten tur längs kusten, nercabbat och med vinden i håret. Ehh.. näe just det, jag har inget hår. Lunchen intogs på "the secret spot" ovanför Huntington Beach, och dagen avslutades med ett glas vin på Art Du Vin i Long Beach.



Till resans kulinariska höjdpunkter hör det närmast dagliga intaget av tonfisk. Färsk, djupröd och välsmakande tonfisk i olika former. En pepparhalstrad sashimi med sallad och wasabivinaigrette var en minnesvärd upplevelse. Vi åt också en rejäl stek på Ruth Chris, som var bland det bästa jag ätit i köttväg.

Självklart blev det en pizza och några hamburgare också, men till min stora besvikelse ännu inget besök på In-n-out burger eller Fatburger. Dessa ikoner inom den amerikanska hamburgernostalgin får förbli på "att-göra-listan" till nästa besök.

Igår var det premiärbesök på F12-gruppens franska, kallad LeRouge. Med fördrink på absinth och det vackert röda, dunkla gav det ett spännande första intryck. Visst tog det lite tid att få menyer men en försiktig arrogans hör nästan till konceptet. Brödet serverades i små papperspåsar och var en kul grej tyckte jag.

Det rådde ingen brist på antalet rätter att välja från, men jag tyckte kanske att ursprunget blev lite väl utspritt. Det fanns mycket sydeuropeiskt som jag inte direkt kopplar till Frankrike, men vad gör väl det om det smakar gott?

Jag beställde till förrätt: JAMBON CRU A LA MENTHE, Lufttorkad skinka med fänkål, äpple och mynta

Och det är nu jag känner att jag kanske är lite gniden? 135kr för två skivor tämligen ordinär spansk skinka med grönsallad... Inga gomsegel i givakt eller smaklökar i paralys. Jag vill bli hänförd, nyfiken, imponerad. Aja..

Vidare till varmrätten som blev THON A LA NICOISE, Grillad tonfisk med sardell, kapris och oliv. Fint stekt och vacker att se på. Lite salt och sidorätten ARTICHAUT ET HARICOTS, Stekt kronärtskocka och bönor med citron och vitlök, ville liksom aldrig riktigt lira med smakerna i den fina tonfisken. Tomatsallad hade nog varit kalas till tror jag.

Tyvärr såg jag inte vad vi drack för vin med det var ett halvfylligt rött som passade utmärkt till min fisk och som tåldes att fyllas på en och två gånger.

Som avslutning blev det El Diablo och CRÈME BRÛLÉE med mango och passionsfrukt. Jag älskar creme brulé och den gjorde ingen besviken.

På det hela taget en angenäm afton, men jag hade nog ändå hoppats på lite mer från köket.

Jag fick erbjudandet att följa med till Gondolen på en affärsmiddag nyligen och blev lite upprymd av möjligheten att få pricka av ännu en av Sveriges gourmet-instutitioner på min lista. Jag har drinkat i baren några gånger, delvis för utsikten och känslan av att sitta i Stockholms takkronor, men också känslan av att veta att man är på ett "bra" ställe. Det gör en snygg på nåt sätt.

Gondolens bar har åtskilliga gånger blivit framröstad som innovativ och nyskapande. Men nånstans i dessa hyllningsrop har jag liksom aldrig känt mig riktigt tillfredsställd med det jag fått för mina surt förvärvade slantar. Jag har alltid tänkt; är det HÄR det som alla pratar om? Men samtidigt ursäktat dem med tankar som; ja de kanske har det extra stressigt ikväll, eller; de menar kanske bara inomhusbaren.

Bordet som var beställt till klockan 20 blev ledigt först en halvtimma senare. Under tiden byggde jag upp aptiten med en äpple/soda-bubblande romdrink. Den var _god_. Inte "sagolik" eller "orgasmatisk" utan mest _god_. Det hade lagts tid på garnering och den kändes generös på något sätt, men jag hade under tiden jag väntade på drinken inte fått någon kontakt med bartendern. Ingen blick, inget leende, ingenting. Jag hade kanske fel kläder? Fel frisyr? Fel bankkort? Jag kände mig inte lika snygg längre. Snarare förbisedd. Det var ju en kväll när allt verkade klaffa, men ändå kändes det lite som stolpe ut.

Vi fick så småning om sätta oss ned. Menyer (en del inaktuella) delades ut och kyparen försvann. Ingen möjlighet att ställa frågor alltså. Lyckligtvis hittade alla något som passade dem och jag valde rådjuret. Det skulle serveras med rostad palsternackspuré, syltade kantareller och örtsupremesås. Men? Det var ju varmhållet. Lite segt och halvdassig temperatur. Och jag gjorde "svensken". Jag fegade ur! Huvva!

Rädd för att skämma ut mitt utländska sällskap, eller kanske yttra mig om något som möjligen kunda ha uplevts som "avsiktligt" och passerat över mitt huvud, sa jag ingenting. Jag åt upp. Till och med den gräsliga potatisterrinen. Upplevelsen hämtades dock upp något av en riktigt kraftigt Rioja, och avslutningsvis en mycket spännande Cheesecake med nejlikacreme. Kul idé med nejlikacreme. Tråkigt att vi fick vänta länge på att få en dessertmeny, Och att beställa från den. Och att få notan när vi väl var klara.

Gondolen behöver jag inte gå till för att äta igen, men är ett ställe dit jag även fortsättningsvis kommer att ta gäster och vänner på besök för en drink innan man ger sig ut på kvälls-sightseeing i ett pulserande Stockholm. Läget och utsikten kan ingen ta ifrån dem.

Fredag! Dags för lunch med mina nya kollegor, och eftersom jag nu jobbar i hjärtat av Söder råder det ingen direkt brist på lunchställen. Det är en varm septemberdag med blå himmel och vi ska självklart lyxa till det lite. Tidigare i veckan har vi besökt Brasseriett, Sonjas, Kvarnen och Samrat. Alla har levererat och visst får man njuta lite nu innan det blir dags för husamorteringar och lunchlåda.

Med förväntansfulla steg följer jag med gänget till Jimmys Steakhouse. Jag åt där några gånger när jag jobbade på Folkungagatan, och det var ju mäktigt! Så kan det bli bättre? Ett rejält stekhus och lunch under bar himmel. Självklart väljer jag husets cheeseburgare (har påven rolig mössa?) och sätter mig till bords på deras uteservering.

Men klimax uteblir.. Lång väntetid, urlakad cola och till sist.. En tinad prefab-burgare med pressat kött och broskbitar. Blä! För 98 kronor förväntar jag mig att min lunch ska vara lagad med kärlek och omsorg. I synnerhet något så enkelt som en hamburgare. På ett stekhus! Fryst prefab hör lika lite hemma här som på hamnkrogen i Grebbestad. Skäms!

Inget mer Jimmys. Gör om gör rätt!
- Tack och hej.

Man behöver ingen ursäkt för att gå till Roxy egentligen. Uppmärksam personal och spännande klientel och framför allt bra mat. Vårt lilla sällskap delar två flaskor husets och frossar i bacondadlar, serranostrutar, sötpotatissoppa, kalvhjärta och torkad skinka och ädelostsallad från Leon.

Mätta och belåtna faller vi ändå för frestelsen och beställer in spanska ostar, hasselnöts catalan och hallonfromage med päronchoklad.
Precis innan fysiska bristningsgränsen och med humöret på topp avslutar vi med en drink på nya hotellbaren på Malmen. Det är fräscht med bra drinkar, men kanske lite väl stökigt för att vara en loungebar så pass tidigt på kvällen. Några andra tips på var man bara kan "vara" och chilla lite en lugn fredagkväll?

Igår tog S mig med på en välbehövd sensommar-prommis och vi hamnade så småning om på utanför Restaurang Roxy där vi slank in och överraskades av en spännande tapas-meny. Vi åt bl.a gratinerad Karl-Johansvamp, fyllda Serrano-strutar, Gazpacho, Patata brava och lite till. Faktiskt så pass mycket till att vi inte orkade prova desserterna, där det bl.a. fanns en hasselnöst-creme catalan.. :-D

Bra service, lyxiga tapas, gott vin och trevlig lokal gör detta till en solklar återkommande favorit. Viva Roxy!

Jag tenderar att skriva när jag har upplevt bra saker.  När jag ätit på bra mat på spännande ställen och blivit positivt överraskad. Men det är ju inte alltid man får uppleva enbart muntra toner och fantastiska uppleverlser tyvärr, och under semestern skulle de goda restaurangupplevelserna balanseras av ett mindre gott besök på Nautic i Grebbestad. Som en lite större restaurang längs kajen i detta turist-vattenhål tycker man att man borde ta sig råd att hålla uppe en viss kvalité. Självklart kommer det alltid att finnas lycksökare längs turiststråken, men för de som har ambitionen att överleva längre än en säsong borde det vara en självklarhet att upprätthålla en god servicenivå.

Nautic brast på samtliga punkter.
Med ouppmärksam personal, lång väntetid och en, rent ut sagt, riktigt jävla apäcklig mat, hade jag lust att be att få träffa "kocken" som hade berett denna ursäkt av tvinnad apbehåring, och sen slå honom riktigt hårt på käften!
Det finns INGEN ursäkt för en "restaurang" att servera en prefab, djupfryst kött/broskbit och kalla det för "husets hamburgare" ens med omskrivningen "Black Angus". Enda stället en köksmästare med det dåliga omdömet hör hemma på är Statoils grillhörna Sveriges motorvägar.

Övriga i sällskapet åt (bränd) laxplanka och (torftig) räksallad då skaldjurstallriken var slut (!). Slut? I Grebbestad? Men Nautic kanske är en bra pizzeria/bowlinghall/biograf, och borde då snarare ägna sig uteslutande åt det tycker jag.
Nästa gång blir det istället en tur till Havstenssund för att prova den lilla (och enda) restaurangen nere vid hamnen.



I övrigt bjöd semestern inte på några stora gastronomiska utsvävningar. Höjdpunkterna var nog snarare i det egna köket med något så enkelt, men gott som en (av sambon) grillad fläskkarré, svärmors fisk i ugn och frukostar med färska smultron, jordgubbar, rabarberkompott och blåbär. Vännen Andreas bjöd på ugnsstekt lamm med rosmarin-rosta färskpotatis.

Som avskräckande exempel kan också nämnas, den i Västerbotten obligatoriska, surströmmingsklämman. I restaurangväg blev höjdpunkten en liten tur till Köpenhamn där vi besökte en riktigt bra spansk tapas-restaurang och avslutade resan med en härlig brunch vid havet.

Weekend-äventyr
Vi är nyss hemkomna från Göteborg där vi ätit. Och så har vi ätit och ätit. Och ätit också.
- S överraskade i veckan med en weekend-trip till Göteborg. Eftermiddagståg till "Sveriges framsida" (vem kom på nåt så dumt? hehe...) och boende på det centrum-nära Scandic Crown. Tåget var InterCity (vilket är samma sak som Ingen ström till datorn och Inget internet) med en tågkonduktör på Speed. Han övade sannolikt inför maraton i prat, för högtalarsystemet gick varmt och jag hade god lust att leta upp honom och.... Äh! Bagateller! Och dessutom ingenting jämfört med Scandic Crowns sommarhärliga familjesatsning. Ett hotell till bredden fyllt av barn. Barn som äter, barn som låter, barn som luktar, skriker, ramlar och gråter.

På kvällskvisten letar vi oss ut till Avenyn och hamnar där på Rubinen (ett annat Scandic-hotell som har den goda smaken att förstå innebörden av hotell-lounge). Vi umgås med vänner från förr och hittar fram till en drink som jag glömt namnet på (sannolikt för att jag drack för många). Captain Morgan, lime, vanilj, socker och cola-extrakt ska den innehållit enligt uppgift, och det enda jag minns är att det smakade choklad och att jag drack mer än en. :-D

Fika modell XL
När vi senare suddar hem har vi försökt få andra bartendrar att göra om bedriften men helt utan framgång. Det var ett smutsigt jobb, men någon måste göra det! Lördagen inleddes med rejäl frukost som, i hotellets veritabla bollhav i McDonalds-anda, intogs under hög stressfaktor i ren och skär förskräckelse. (Förresten, varför finns det inte kylskåp och schampo på hotellet? Ett resultat av rådande kristider?). Sedan mötte vi upp fler gamla vänner för en tur i Haga, och självklart en kanelbulle av RANG på Café Husaren. Jag har aldrig sett så stora kanelbullar! Eller något av de andra gigantiska bakverken heller för den delen.


Kanelbulle modell XL från Café Husaren i Göteborg

En bulle motsvarade närmare 6 vanliga "storbullar" från 7eleven eller liknande. Vi delade på en och fick inte ens då i oss hela. Efter det behövdes en rask promenad. Vi kollade in Feskekörka och Nordstan och trots att det började regna så var det ändå skönt att röra på sig.

Sist men inte minst
Men det bästa är sparat till sist. En middag på Leif Mannerströms "Sjömagasinet". Denna pittoreska restaurang är lokaliserad i en gammal lada på kajen nere vid Gråberget bakom Majorna och andas en känsla av svensk, rustik husmanskost. Fokus ligger på fisk- och skaldjur, och med stjärna i Guide Michelin bär man med stolthet upp en meny som är både klassiskt och innvativt svensk.

Vi börjar med en drink och väljer sedan avsmakningsmeny med fem rätter och tillhörande dryckespaket. Strax efter vår drink serverats får vi en aptitretare med kalvlever-terrin med russinkompott och kokt rödbeta. Till det kommer också fram på bordet 5 olika sorters kuvertbröd och lokalproducerat smör.


Cosmopolitan på Sjömagasinet, Göteborg

Första rätten enligt menyn är Kalix-löjrom med rödlök, gräslök och gräddfil med smörstekt Brioche. Det söta brödet funkar mycket bra med kolatonerna i smöret, sältan från romen och syran från gräddfilen. Jag skulle kunna leva på löjrom tror jag faktiskt .-D Till detta serveras enligt menyn Grebbestad Lager, men jag får en istället en klassisk Riesling.

Som andrarätt serveras en halstad hälleflundra med tomatvinägrett, oliver, pinjenötter, parmesan och saltrostad potatis.
Jag är ju ingen fisk-kille, men syftet med besöket just här är ju lite att övervinna min ovilja att välja fisk på menyn, och hälleflundran smakar fantastiskt. Även om den i mina ögon är mer än halstrad, så är det fortfarande mycket mjäll och saftig i köttet, och gifter sig otroligt bra med sältan i parmesanen. Vi dricker Pinot Gris från Alsace och allt ligger i harmoni i gommen. Härligt.

Mellanrätt och huvudrätt
Mellan andra och tredje rätten får vi en Rabarbergranité med champagne och de två syrorna liksom slår kullebyttor med sötman från saften. Vid det här laget kommer jag på att jag inte fotat, och bestämmer mig för att låta bli det och istället ägna mig 100% åt upplevelsen. Vår servitris Loni låter oss aldrig vänta utan dukar uppmärksamt av allt eftersom vi blir färdiga med de små, men tillräckliga portionerna.

Det är rygg från Kungsflundra som blir den tredje rätten. Tillsammans med brynt smör, championer och riven pepparrot finns det återigen kolatoner från smöret, men nu också i championerna, som plockas upp av pepparroten och den vita fisken. Den något lite kraftigare (Amerikanska) Chardonnayen gör sig förstådd först tillsammans med pepparrotens tuffare smaker, och smörigheten funkar så bra med championerna.


Avsmakningsmeny från Sjömagasinet


Vi har redan tagit oss igenom mer än hälften av menyn och även om jag börjar känna mig mätt vill jag inte att smakerna ska ta slut. Till en desserttallrik med Manchego serveras fikonkompott och fruktbröd och vi dricker en Rioja med förtecken av lite lättare smaker. Jag tycker mycket om Manchego, men så sent som i torsdags stod jag och nöp i en vällagrad parmeggio och tillsammans med min egen Rabarber/Anis-marmelad tycker jag att det är minst lika gott som Manchegon. En lagrad hårdost är helt enkelt tacksam i nästan vilken form som helst.

Grand finale
Det närmar sig slutet och det har redan gått fyra timmar! Tiden har obemärkt passerat i denna kavalkad av små smaksensationer. Men det är inte slut riktigt än. Grand finale är en Creme Brulée (med svag lakritston vill jag erinra mig) som serveras med inkokta rabarber och rabarberparfait. Till det dricker vi ett dessertvin på Sauvignon Blanc (det gynnade Chateau de Madére från 2001) och nu är det verkligen små fyrverkerier i munnen. Så gott!

Till notan får vi avslutningsvis en Valrhona-pannacotta som lägger sig som bomull runt midjan. Man kan inte vara annat än nöjd. Underbar mat, uppmärksam service, inget snobberi, leenden och goda intryck. Båtresan tillbaka till Lilla Bommen blir en perfekt avslutning med frisk luft och ett Göteborg i nattskrud, sett från Göta Älv.

I tisdags var jag med goda vänner och firade min födelsedag på V4. Denna lilla Hornstulls-pärla gör mig aldrig besviken. Även om de inte riktigt kunde efterleva de högt ställda förväntningarna efter förra besöket, så är ändå kvaliten genomgående god. Jag var tyvärr fantasilös nog att ta hamburgaren även denna gång, så jag har inget nytt att rapportera om maten. Några av vännerna åt Ceasarsallad och andra tog Halloumiburgaren och alla verkade nöjda.

I vilket fall som helst så ÄR det ju drinkarna som står i fokus, och kvällen till ära provade jag en klassisk Daiquiri på mörk rom och lime, en rabarber-Daiquiri och en Lakrits/Viol-Daiquiri. Den senare smakade precis som godiset "Viol". Mmm... gott och hehe, mättande. Jag rullade hem (bokstavligen eftersom jag cyklade).



Man blir väl omhändertagen på V4 och är man lite påhittig så kan man få prova väldigt spännande drinkar där, och självklart kommer vi tillbaka. Igen och igen!

Med en knapp vecka i Åre med familjen (Saras del) har det blivit en del nya matupplevelser med bl.a. Gordons köttgryta som som just nu står på min egen spis i ett försök att göra en da capo. Också lunchen i Tegefjällets dalrestaurang är något att skriva hem om. Buffé med gulasch-soppa, pyttipanna, nybakat bröd, hemgjord pizza, frukt och sallad. Frukost med nygräddade våfflor och vispgrädde.. Och såklart ett klassiskt återbesök på "Broken" 13 år senare...



Där beställde vi in en stor förrättstallrik en pitcher med jordguppsmargarita. Några glas senare och med en tom tallrik framför mig var det egentligen redan stopp. Men! Vi var där för hamburgarna... En chiliburgare beställdes in och det gick väldigt fort! Imponerad av personalen och servicen! Och när den jättestora burgaren landar framför mig börjar jag ändå, mot bättre vetande, att äta.. Hehe.. Snacka om i-landsproblem. Det var gott hursomhelst. En fyra skulle jag säga. Saknade lite såser och tillbehör och originalitet, men det smakade gott, och det är ändå det viktigaste.

En halvtimme senare rullar vi ut ifrån restaurangen och jag övertalar R och G om en liten drinkrunda på Åregåren, bara för att liksom lägga mer tyngd i det faktum att jag kommer att sova redan innan klockan nio den kvällen! :-D

Detta förstärks med en kopp Oboy-Mintu när vi kommer tillbaka till stugan, och OJ vad jag sov gott den natten...

Fast inte på plättar utan en hamburgare igen! Firade Ingrid på Cliff Barnes och avnjöt en chiliburgare med x-tra allt. Mäktigt! 1/4 kg dött grillat djur med pommes och chilidressing. Då går man inte hungrig därifrån. Exceptionellt bra service och snabb servering ger Cliff en solklar 4:a. Priset bara stärker betyget, det är nämligen burger night på tisdagar då anrättningen bingar loss på 110 riksdaler.

Som bonus ska nämnas Lotta och Williams chili från kalaset i lördags. Jag har gått och drömt mig tillbaka till den stabbiga, smakrika chilin i kombination med den lätta, syrliga gräddfilen. Mmmmm....

Idag tog vi en tisdags-lyx-middag på Saimi Brown igen. Mest för att vi hade sällskap men också för att det är så god mat där, och att vädret kändes som en kylig medelhavs-sommarkväll. Det var lite fuktigt i luften med ändå varmt och kyligt... Ehhhh så där som det annars bara känns i Grekland och Kroatien och sådana ställen.

Jag åt Gnoccin idag och den VAR verkligen god. S åt asiatisk sallad, G tog lammkorvsgrytan och I åt fläskläggen som jag åt i helgen. Italienskt vin ställdes på bordet och Harry kom och tog i hand. Jag GILLAR Saimi Brown...

När vi kom ut var det fortfarande alldeles ljummet och vi tog stritan över Katarinakyrkan i ett rosaskimrande Stockholm.

Livet är enkelt!

Ikväll styrde vi kosan mot Saimi Brown på Borgmästargatan på söder. Vi skulle träffa O och I för en middag i all enkelhet och Saimi kändes som ett bra och avslappnat val.

Till huvudrätt beställdes det "Hemmagjord gnocchi med kantareller, spenat, parmesan och pinjenötsvinägrett", "Italiensk lammkorvsgryta med vita bönor, tomat och parmesan samt polenta eller potatis" och jag själv tog " Sidfläsk bakad med lagerblad, vitlök och kryddpeppar, serveras med kålrotspuré och karameliserad löksky" och det smakade mycket mycket bra! Krispig yta, mört inre och massor av spännande smaker mot varandra. Jag fick också smaka gnocchin och det är helt klart mitt val inför nästa besök, om det nu inte blir raviolin eller asiatisk biff eller.... nåt annat av det spännande som fanns på menyn.

Saimi Brown är ett trevligt ställe med bra priser och trevlig personal och är mycket väl värt ett besök vilken dag som helst. För dig som vill veta mer om familjen kan man läsa Kivis blogg här.

Jag är kär i en restaurang!
Ikväll har jag blivit bjuden på drinkar och god mat på Restaurang V4 på verkstadsgatan i Stockholm. Med S, O och S
i sällskap var det en riktig höjdarkväll som började med en Appletini och en mango och lime-daquiri. Bara drinkarna är att dö för! En klar 5:a!!
Sen tog jag en cheeseburgare (dom andra åt Ceasarsallad och Haloumiburgare) som lyckas ta sig upp till en 4:a, vilket är mycket bra för 148 kr. Som dessert lyckades jag klämma ner en Nogger- glassdaquiri som gjorde mig lite yr. Om det var spriten eller den gudomliga smaken lämnar jag åt intet, men jag upplever just nu någon slags eufori som ett resultat av ett trevligt ställe, goda drinkar, god mat, mycket mycket trevlig personal och fantastiskt sällskap. Tillochmed toaletten var mysig, och jag skulle kunna flytta in där. :-) Restaurang V4 är en riktigt trevlig restaurang!

Under mitt senaste besök i Kalmar bestämde vi oss för att åka in till stan och äta något gott, och vi hade siktet inställt på nyligen renoverade (för, enligt utsago, blygsamma 8 miljoner kronor) Restaurang Byttan i slottsparken. Väl där möts vi av en skylt som stoltserar med "Folkligt, festligt!". Med (befogad) riska för att låta snobbigt så är det inte främst det folkliga jag söker i en restaurangupplevelse. Men vi bad hursomhelst att få titta på menyn, för att finna en föga innovativ läsning i form av standardformulär 1A; hamburgare, Ceasarsallad och dagens fisk. Nog pratat om Byttan.. Det blev hursomhelst inget besök där denna gång. Kanske vid något annat tillfälle nu när jag vet vad som väntas. Säkert kommer det att dyka upp en anledning att äta hamburgare i vackra slottsparken!

Hursomhelst så slutade vårt sökande istället vid "Gröna stugan" som, beläget längs Kalmars raggarstråk, inte bara bjuder på överraskningar i form av underhållning från alla sänkta, pimpade, stripade och på andra sätt förstörda bilar, utan även i form av en utsökt tillagad renrostbiff med palsternackspuré och syltade championer. Det var mycket gott!
Sällskapet beställde lax med vegetarisk lasagne, och klassisk plankstek på oxfilé. Också det mycket gott.
Sammanfattningsvis är Gröna stugan väl värt ett besök!

Tillochmed en imbecill kan lyckas med en hamburgare en gång ibland (utom möjligen Helen's på Hornsgatan) så jag gav mig av till Grill Rubys för att se om jag bara hade haft tur första gången, och svaret är nej! De är helt överlägsna och serverar en hamburgare i världsklass! Allting är perfekt och servicen håller lika hög klass den. Jag noterade även några spännande Rom-flaskor i baren. Möjligen, om något, ska jag låta bli att be om drinkar som inte står på listan till nästa gång. För det kommer absolut att bli en nästa gång!

Igår var jag på Grill Ruby och beställde efter lite velande in hamburgaren. Av bara farten råkade jag få in två extra tillbehör så jag satt mitt i ett dignande bord av goda såsen och guckor! Mysigt ställe, mycket folk, prisklass medel/högre men framför allt en skön stämning och väldigt väldigt god mat!

Även lammet var mycket gott! Jag fick tjuvsmaka lite och tyckte att det var jättehärligt. Serverades med en kryddig lammkorv som passade väldigt bra till.

Mojiton till entrén får inga lovord, men den gjorde jobbet ovh kompenserades av den kanonfina Creme Brulén till desserten. Dessvärre var den inte min :-/. Jag beställde en Pecan Pie, och den var lite torr, men vi gick därifrån mycket nöjda och kommer gärna tillbaka. Stor eloge även till den vakna och trevliga personalen.