Rikkes mat och bakblogg

Med gott sällskap och stora förhoppningar tog vi fredagen ledigt från jobbet och åkte mot Söderköping där vi skulle borda M/Y Diana för en tredagars tur med Strömma Kanalbolag på Göta kanal. Enligt utsago ska turen kantas av strandhugg, avslappning och god mat och med facit i hand höll vad som lovades.

Turen, som heter "Det goda livet", går mellan Söderköping och Töreboda (eller vice versa) och innefattar två nätter i båtens mycket små, men funktionella hytter. Däremellan serveras god mat och dryck och gott om möjligheter att se Göta Kanal både från vattnet och från land.



Som grädde på moset fanns representanter från Mackmyra och Janake på plats, och vi fick ta del av deras sortiment och kunskap. Janake berättade om deras cognac och Mackmyra gav en intressant och utförlig lektion i whisky, framför allt deras sortiment på fat. Vi sniffade och snurrade. Smakade och spottade. Mycket spännande och nog blev man lite sugen på ett sherry-fat...



Från det lilla köket på undre däck levererades läckerhet efter läckerhet. Bland favoriterna hör bl.a. Rökt sik från Vättern med sauce verte, kapris och äppelsallad, Västerbottenpaj med tomatsallad och sidfläsk, Hjortronparfait med knäcksegel, Kokt rimmad oxbringa med rostade rotfrukter och grovkorning senapssås med riven pepparrot. Och inte minst Lättrökt skivat ankbröst med klosterostboll rullad i pinjenötter. Otroligt gott och skilckligt av det mycket platsbegränsade köket.



Självklart hade vi önskat att vi hade vädergudarna mer på vår sida, men det fanns ändå en stor charm i det dimhöljda höstlandskapet som långsamt gled förbi, och på det hela taget är vi otroligt nöjda med resan, och att efter många års prat om att ta en tur på Göta Kanal äntligen ha fått tummen ur.

Nästa gång blir det nog på cykel, och med fokus på de fantastiska gårdar och gästgiveri som ligger längs kanalen.

Alla foton ©2010 Rikke Lind - bilderna får inte användas utan upphovsmannens uttryckliga godkännande.

Det är alltid trevligt att bli positivt överraskad. Nyligen var vi på minisemester på västkusten över helgen. Ett besök hos goda vänner i hyrd stuga på ön Knippla, och dagen efter en heldag på Liseberg med syster med man och barn.

Av bekvämliga skäl bodde vi på Gothia och det blev praktiskt att beställa mat till rummet då systers barn egentligen skulle sova. Lite varmt och lite trångt samlades vi ändå kring det lilla bordet i rummet och väntade förväntansfullt på vad vi valt från listan på rummet.

Ingen blev besviken på varken service, smak eller portioner! Nacho-tallrikarna var lika stora som vissa mexikanska provinser, och hamburgaren likaså. Dessutom hade de lyckats med konststycket att tillreda den närmast perfekt. Smak och konsistens var perfekt. Serverat med hemmagjord dressing och idahopotatis var det en riktig höjdare.

Kvällen rundades av på 23:e våningen med en äppletini och en skakad drink på bränd sprit och ingefära. Mumma! Och det är skönt att vakna på hotell och slippa tänka på att bädda och städa. Frukosten får godkänt, och samma sak här. Man slipper ju faktiskt att diska och plocka undan, så jag ska inte klaga :-D

Hoppas nu att det blir fler roliga sommarupplevelser!

I fredags var vi på SMAK på Restaurangen med Tessan och Stefan, och det är helt enkelt bara en fenomenal upplevelse. Precis som tidigare två gånger har vi blivit mottagna med öppna armar, guidade och servade.

Denna gång började jag med ett önskemål i baren och fick en äpple/päron-fruktig apertif med inslag av ingefära och bränd honung. Helt otroligt! Jag hade kunnat nöja mig med drinken och gått hem lycklig.



Av de 20 alternativen valde jag följande:

• Tryffel – ”Ravioli” murklor, äpple
• Wasabi – ”Burgare” tonfisk, tofu, chili
• Ingefära – ”Carpaccio", hjort, granatäpple, sojabönor
• Pepparrot – ”Bookmaker” oxrygg, brioche, senap
• Lakrits – “Fondant” choklad, gräddfil

Det enda som INTE fick mig att gå i taket var carpaccion, som var underbart god, men ändå inte lika otroligt underbar som de övriga rätterna. Jag fick också smaka på "Mynta – “Daiquiri” crème caramel, melon" som också var väldigt väldigt fin. SMAK rekommenderas varmt!

Det är ju inte alla restaurang- och cafebesök som berör en positivt. För någon helg sedan var vi på premiärturen på Fotografiska (tummen upp), och skulle passa på att bruncha i solen på vackra Fåfängan. Tyvärr slutade det i en rejäl besvikelse då det var oorganiserat, en del varma rätter var kalla och tvärtom.

Bacon (denna essentiella ingridiens på ett brunchbord) var mer kokt än stekt och låg och flöt (!) i en fett/vattning vätska. Huva! Mozarellan var någon slags plats/Euroshopper variant och tomaterna var gröna, och då inte på det angenäma sättet.

Den enda behållning var utsikten och prinskorven, så det kommer att dröja läääänge innan jag går dit för matens skull igen. Tummer ner.

Jag var nyligen i Los Angeles (Namm Music Show, Anaheim CA) och ägnade en vecka i det märkliga landet Uf-ess-a. Anaheim är platt och ser ut som en amerikansk tv-serie från tidigt 70-tal. Den här gången hade jag nära till Target och Block at Orange, så jag gick några rundor dit och kollade den amerikanska vardagen.

Det blev också en liten tur längs kusten, nercabbat och med vinden i håret. Ehh.. näe just det, jag har inget hår. Lunchen intogs på "the secret spot" ovanför Huntington Beach, och dagen avslutades med ett glas vin på Art Du Vin i Long Beach.



Till resans kulinariska höjdpunkter hör det närmast dagliga intaget av tonfisk. Färsk, djupröd och välsmakande tonfisk i olika former. En pepparhalstrad sashimi med sallad och wasabivinaigrette var en minnesvärd upplevelse. Vi åt också en rejäl stek på Ruth Chris, som var bland det bästa jag ätit i köttväg.

Självklart blev det en pizza och några hamburgare också, men till min stora besvikelse ännu inget besök på In-n-out burger eller Fatburger. Dessa ikoner inom den amerikanska hamburgernostalgin får förbli på "att-göra-listan" till nästa besök.

Det är fredag och jag har burgar-abstinens. Första gången jag provade lunch-burgaren på Sonjas Grek blev jag ganska besviken, men gav den ändå en andra chans med tydliga instruktioner om att jag önskar biffen medium-rare, och visst ska man tillåtas bli överraskad ibland!

Jag fick serverat en saftig burgare med deras rostade och parmesangratinerade potatisskivor. Gott, och sannolikt mycket onyttigt. Och nu kurrar det redan i magen, trots två timmar kvar till lunch.

Det blir nog en burgare idag. Det är ju fredag trots allt! :-D

Igår var det premiärbesök på F12-gruppens franska, kallad LeRouge. Med fördrink på absinth och det vackert röda, dunkla gav det ett spännande första intryck. Visst tog det lite tid att få menyer men en försiktig arrogans hör nästan till konceptet. Brödet serverades i små papperspåsar och var en kul grej tyckte jag.

Det rådde ingen brist på antalet rätter att välja från, men jag tyckte kanske att ursprunget blev lite väl utspritt. Det fanns mycket sydeuropeiskt som jag inte direkt kopplar till Frankrike, men vad gör väl det om det smakar gott?

Jag beställde till förrätt: JAMBON CRU A LA MENTHE, Lufttorkad skinka med fänkål, äpple och mynta

Och det är nu jag känner att jag kanske är lite gniden? 135kr för två skivor tämligen ordinär spansk skinka med grönsallad... Inga gomsegel i givakt eller smaklökar i paralys. Jag vill bli hänförd, nyfiken, imponerad. Aja..

Vidare till varmrätten som blev THON A LA NICOISE, Grillad tonfisk med sardell, kapris och oliv. Fint stekt och vacker att se på. Lite salt och sidorätten ARTICHAUT ET HARICOTS, Stekt kronärtskocka och bönor med citron och vitlök, ville liksom aldrig riktigt lira med smakerna i den fina tonfisken. Tomatsallad hade nog varit kalas till tror jag.

Tyvärr såg jag inte vad vi drack för vin med det var ett halvfylligt rött som passade utmärkt till min fisk och som tåldes att fyllas på en och två gånger.

Som avslutning blev det El Diablo och CRÈME BRÛLÉE med mango och passionsfrukt. Jag älskar creme brulé och den gjorde ingen besviken.

På det hela taget en angenäm afton, men jag hade nog ändå hoppats på lite mer från köket.

När jag ändå har farten upp, och ändå inte är så intresserad av Robinson som går på TV just nu, passar jag på att uppdatera med ytterligare några av bilderna från det jag lagat nyligen.



Ugnstekt kotlett med rödlökssmör och lök- och äpplechutney. En idé som jag absolut måste fila lite på och nu har jag köpt rimmat sidfläsk istället, så det blir morgondagens projekt.



Löjrom, löjrom och löjrom. Detta underbara havets guld från Kalix kalla sjöar. Just nu finns det gott om det i frysen tack vare min mycket generösa svärmor. En citronskiva, lite smörstekt bröd, rödlök och creme fraiche kan rädda vilken mörk höstkväll som helst.



En snabb lördagsbrunch med lite kylskåpsrester blev en otroligt lyckad smakkombination. En snabblagad wrap (på tunnbröd från Lövånger) med rökt lax, färskriven pepparrot, färskost, gräslök och spenat. Det här skulle jag kunna tänka mig att bjuda på som plockmat på festen, packa i lunchlådan eller i utflyktskorgen.



Väl hemma från sommarens utflykter fyllde vi på lagret med västerbottenost. Här i sin enklaste form med färskplockade hallon. Man behöver egentligen ingen ursäkt för att äta god ost! Under året har jag konsumerat parmesan som godis, och det är en lyx man inte behöver välja bort.



Min sista bild blir ett sommarminne från Burträsk. De otroligt fina vännerna där uppe som bjuder oss på surströmmingsklämma, och man lär sig faktiskt. I och för sig är pillet runt omkring bättre än själva smaken, men det är nåt speciellt med Norrlandskvällarna på sommaren.

Det var länge sedan jag skrev om min egen matlagning och det är inte för att jag lagat mindre mat utan mest för att den har tagit slut innan jag hunnit ta några bilder och sen tappar man snart tråden. Ikväll skulle vi på fest men den blev inställd pga baconsjukan. Det gav istället möjligheten att ta ett extra varv i affären. Jag såg färska pilgrimsmusslor och eftersom jag inte tidigare lagat det blev jag sugen att testa och det passade dessutom bra som en lättare lunch.



Det blev en enkel tillrättning med lök och vitlök sauterad i olivolja och vitvinsvinäger. Till det gjorde jag chilimarinerade tomater som serverades med det hastigt halstrade brödet och pilgrimsmusslorna. Väldigt inspirerande när god mat är så enkel att laga. Jag ska variera det med en smör/citronsås och kanske något med parmesan till?

I affären blev vi också rörande överrens om att det var pizza vi skulle laga till kvällsmat. Ibland är det enkelt! Billig mozarella, championer och tomater ner i korgen. Degen sattes utifrån det vanliga matbrödet (med havregryn i) men med lite mindre jäst och längre jästid istället. När jag roddade i kastrullskåpet hittade jag en pizza-plåt (med hål i botten) och blev väldigt lite förvånad. Jag är en samlare av rang, och se! Nu kom det till användning :-D



När det väl blev dags för gräddning körde jag plåten varm och kavlade (ja, jag kan tyvärr inte slänga degen så där snyggt som bagarna kan) degen tunnt. Tomatsås, mozarella, svamp och tomater. Lite lök, oliver och skinka också och sen in i ugnen. Degen blev lite för söt och saknade lite sälta. Det är inte riktigt samma sak med pizzadeg som med matbröd, så jag ska justera receptet lite. Degen blev hur som helst tunn och krispig så det blev bra pizza i slutänden!

Jag fick erbjudandet att följa med till Gondolen på en affärsmiddag nyligen och blev lite upprymd av möjligheten att få pricka av ännu en av Sveriges gourmet-instutitioner på min lista. Jag har drinkat i baren några gånger, delvis för utsikten och känslan av att sitta i Stockholms takkronor, men också känslan av att veta att man är på ett "bra" ställe. Det gör en snygg på nåt sätt.

Gondolens bar har åtskilliga gånger blivit framröstad som innovativ och nyskapande. Men nånstans i dessa hyllningsrop har jag liksom aldrig känt mig riktigt tillfredsställd med det jag fått för mina surt förvärvade slantar. Jag har alltid tänkt; är det HÄR det som alla pratar om? Men samtidigt ursäktat dem med tankar som; ja de kanske har det extra stressigt ikväll, eller; de menar kanske bara inomhusbaren.

Bordet som var beställt till klockan 20 blev ledigt först en halvtimma senare. Under tiden byggde jag upp aptiten med en äpple/soda-bubblande romdrink. Den var _god_. Inte "sagolik" eller "orgasmatisk" utan mest _god_. Det hade lagts tid på garnering och den kändes generös på något sätt, men jag hade under tiden jag väntade på drinken inte fått någon kontakt med bartendern. Ingen blick, inget leende, ingenting. Jag hade kanske fel kläder? Fel frisyr? Fel bankkort? Jag kände mig inte lika snygg längre. Snarare förbisedd. Det var ju en kväll när allt verkade klaffa, men ändå kändes det lite som stolpe ut.

Vi fick så småning om sätta oss ned. Menyer (en del inaktuella) delades ut och kyparen försvann. Ingen möjlighet att ställa frågor alltså. Lyckligtvis hittade alla något som passade dem och jag valde rådjuret. Det skulle serveras med rostad palsternackspuré, syltade kantareller och örtsupremesås. Men? Det var ju varmhållet. Lite segt och halvdassig temperatur. Och jag gjorde "svensken". Jag fegade ur! Huvva!

Rädd för att skämma ut mitt utländska sällskap, eller kanske yttra mig om något som möjligen kunda ha uplevts som "avsiktligt" och passerat över mitt huvud, sa jag ingenting. Jag åt upp. Till och med den gräsliga potatisterrinen. Upplevelsen hämtades dock upp något av en riktigt kraftigt Rioja, och avslutningsvis en mycket spännande Cheesecake med nejlikacreme. Kul idé med nejlikacreme. Tråkigt att vi fick vänta länge på att få en dessertmeny, Och att beställa från den. Och att få notan när vi väl var klara.

Gondolen behöver jag inte gå till för att äta igen, men är ett ställe dit jag även fortsättningsvis kommer att ta gäster och vänner på besök för en drink innan man ger sig ut på kvälls-sightseeing i ett pulserande Stockholm. Läget och utsikten kan ingen ta ifrån dem.

Fredag! Dags för lunch med mina nya kollegor, och eftersom jag nu jobbar i hjärtat av Söder råder det ingen direkt brist på lunchställen. Det är en varm septemberdag med blå himmel och vi ska självklart lyxa till det lite. Tidigare i veckan har vi besökt Brasseriett, Sonjas, Kvarnen och Samrat. Alla har levererat och visst får man njuta lite nu innan det blir dags för husamorteringar och lunchlåda.

Med förväntansfulla steg följer jag med gänget till Jimmys Steakhouse. Jag åt där några gånger när jag jobbade på Folkungagatan, och det var ju mäktigt! Så kan det bli bättre? Ett rejält stekhus och lunch under bar himmel. Självklart väljer jag husets cheeseburgare (har påven rolig mössa?) och sätter mig till bords på deras uteservering.

Men klimax uteblir.. Lång väntetid, urlakad cola och till sist.. En tinad prefab-burgare med pressat kött och broskbitar. Blä! För 98 kronor förväntar jag mig att min lunch ska vara lagad med kärlek och omsorg. I synnerhet något så enkelt som en hamburgare. På ett stekhus! Fryst prefab hör lika lite hemma här som på hamnkrogen i Grebbestad. Skäms!

Inget mer Jimmys. Gör om gör rätt!
- Tack och hej.

Man behöver ingen ursäkt för att gå till Roxy egentligen. Uppmärksam personal och spännande klientel och framför allt bra mat. Vårt lilla sällskap delar två flaskor husets och frossar i bacondadlar, serranostrutar, sötpotatissoppa, kalvhjärta och torkad skinka och ädelostsallad från Leon.

Mätta och belåtna faller vi ändå för frestelsen och beställer in spanska ostar, hasselnöts catalan och hallonfromage med päronchoklad.
Precis innan fysiska bristningsgränsen och med humöret på topp avslutar vi med en drink på nya hotellbaren på Malmen. Det är fräscht med bra drinkar, men kanske lite väl stökigt för att vara en loungebar så pass tidigt på kvällen. Några andra tips på var man bara kan "vara" och chilla lite en lugn fredagkväll?

Igår tog S mig med på en välbehövd sensommar-prommis och vi hamnade så småning om på utanför Restaurang Roxy där vi slank in och överraskades av en spännande tapas-meny. Vi åt bl.a gratinerad Karl-Johansvamp, fyllda Serrano-strutar, Gazpacho, Patata brava och lite till. Faktiskt så pass mycket till att vi inte orkade prova desserterna, där det bl.a. fanns en hasselnöst-creme catalan.. :-D

Bra service, lyxiga tapas, gott vin och trevlig lokal gör detta till en solklar återkommande favorit. Viva Roxy!

Jag tenderar att skriva när jag har upplevt bra saker.  När jag ätit på bra mat på spännande ställen och blivit positivt överraskad. Men det är ju inte alltid man får uppleva enbart muntra toner och fantastiska uppleverlser tyvärr, och under semestern skulle de goda restaurangupplevelserna balanseras av ett mindre gott besök på Nautic i Grebbestad. Som en lite större restaurang längs kajen i detta turist-vattenhål tycker man att man borde ta sig råd att hålla uppe en viss kvalité. Självklart kommer det alltid att finnas lycksökare längs turiststråken, men för de som har ambitionen att överleva längre än en säsong borde det vara en självklarhet att upprätthålla en god servicenivå.

Nautic brast på samtliga punkter.
Med ouppmärksam personal, lång väntetid och en, rent ut sagt, riktigt jävla apäcklig mat, hade jag lust att be att få träffa "kocken" som hade berett denna ursäkt av tvinnad apbehåring, och sen slå honom riktigt hårt på käften!
Det finns INGEN ursäkt för en "restaurang" att servera en prefab, djupfryst kött/broskbit och kalla det för "husets hamburgare" ens med omskrivningen "Black Angus". Enda stället en köksmästare med det dåliga omdömet hör hemma på är Statoils grillhörna Sveriges motorvägar.

Övriga i sällskapet åt (bränd) laxplanka och (torftig) räksallad då skaldjurstallriken var slut (!). Slut? I Grebbestad? Men Nautic kanske är en bra pizzeria/bowlinghall/biograf, och borde då snarare ägna sig uteslutande åt det tycker jag.
Nästa gång blir det istället en tur till Havstenssund för att prova den lilla (och enda) restaurangen nere vid hamnen.



I övrigt bjöd semestern inte på några stora gastronomiska utsvävningar. Höjdpunkterna var nog snarare i det egna köket med något så enkelt, men gott som en (av sambon) grillad fläskkarré, svärmors fisk i ugn och frukostar med färska smultron, jordgubbar, rabarberkompott och blåbär. Vännen Andreas bjöd på ugnsstekt lamm med rosmarin-rosta färskpotatis.

Som avskräckande exempel kan också nämnas, den i Västerbotten obligatoriska, surströmmingsklämman. I restaurangväg blev höjdpunkten en liten tur till Köpenhamn där vi besökte en riktigt bra spansk tapas-restaurang och avslutade resan med en härlig brunch vid havet.

Själv har jag ägnat mig och både stora och små köksprojekt den senaste tiden. Jag har helt enkelt haft lite välkommen matlagninslust som har resulterat i vardagslyx och helgmys. Först ut i listan är en halstrad fjordlax med färskpotatissallad. Lax är ju enkelt, och den vi köper i affären har ju varit djupfryst, så man behöver inte oroa sig för bakterier eller annat.


Halstrad lax med färskpotatissallad

Bara tina långsamt och hota lite med en riktigt het stekpanna, så behåller den sin saftiga, salta - och för laxen karakteristiska feta smak. Salladen gjorde jag med de minsta färskpotatisarna jag kunde hitta, och blandade dem med gurka, rödlök, gräslök, tomat, parmesan och solrosskott. Vinägretten gjorde jag med rapsolja, fransk senap och rikligt med honung.

Till midsommar har jag de senaste 10 åren valt att adoptera en sommarrätt som härstammar från familjens somrar i skärgården utanför Rockneby. Där fick man burkskinka (som ratas av de flesta jag känner) med färskpotatis och en remouladsås på majonäs, gräddfil, ärtor, gräslök och bostongurka. Rätten kommer sannolikt aldrig att ta sig in på listan över världens mest efterfrågade, men för mig är den en definition på sommar.


Färskpotatis med burkskinka och gräslöksremoulad

Jag kan knappast ta åt mig äran för nedanstående läckerheter, men inte desstomindre är de sommar i en koncentrerad explosion av sötma och solsken. Smultron är lika läckra som de är svåra att hitta, och när jag väl kommer över några så försvinner de fortare än jag hinner tänka tanken på att göra något mer kreativt än att stoppa dem i munnen. :-D


Smultron från trädgårdslandet på Svartsjölandet

När goda smickrar mig med att vilja komma och bli bjudna på middag måste man såklart försöka lite extra. Paret M&M skulle få något sommarenkelt, men ändå omsorgsfullt tillagat. Jag började dagen innan med att montera Ceasardressing enligt klassiskt recept. En majonäsbas på halvkokt ägg med sardeller, fransk senap, vitlök och honung. Detta skulle bli en hemgjord Ceasarsallad med grillat kycklingbröst.


BLT sandwich med Ceasar-dressing och machesallat

Till detta serveras såklart stora blad av Romansallat, krutonger på hembakt bröd, chili- och honungsrostad bacon, parmesan och machesallat. Till dagen efter fanns lite kyckling, bacon och Ceasar-dressing kvar, vilket passade perfekt till en BLT med Ceasar-dressing.


Rabarber-consommé med Jordgubbs- och stjärnaninssorbet

Som dessert till Ceasar-salladen hade jag gjort en Rabarber/ingefära-consommé som jag serverade med Jordgubbs- och stjärnanissorbet och en basilikacreme. Consommén och sorbeten var en riktig höjdare och jag kommer att göra dem fler gånger i nya utformningar.

Slutligen blev det i veckan en klassisk lasagne. Det var länge sedan jag gjorde lasagne och eftersom jag hade tomatsås i kylen, från mitt lyckade försök att göra sås på rostade färska tomater och paprikor, var det ett bra tillfälle att använda fina råvaror som grund för en klassisk medelhavsrätt.


Klassisk lasagne med basilika och riven parmesan

Med lika delar nötfärs och gul lök blir det en matig rätt som räcker till många. Tomatsåsen blandade jag tillsammans med löken och färsen (och överblivna sardeller), som fick reducera till en kompakt kötfärssås. Bechamelsåsen gjordes på bottenredning och vanlig mjölk, blandades med riven lagrad ost och smaksattes med rostad vitlök och riven muskot.

Färska lasagneplattor, bechamel, färssås och riven parmesan. Så enkelt och ändå så gott! Lasagne räcker till många lyxiga matlådor och serveras med fördel med färskt riven parmesan och fruktig tomatsås.