Allt är inte guld som glimmar
Jag tenderar att skriva när jag har upplevt bra saker. När jag ätit på bra mat på spännande ställen och blivit positivt överraskad. Men det är ju inte alltid man får uppleva enbart muntra toner och fantastiska uppleverlser tyvärr, och under semestern skulle de goda restaurangupplevelserna balanseras av ett mindre gott besök på Nautic i Grebbestad. Som en lite större restaurang längs kajen i detta turist-vattenhål tycker man att man borde ta sig råd att hålla uppe en viss kvalité. Självklart kommer det alltid att finnas lycksökare längs turiststråken, men för de som har ambitionen att överleva längre än en säsong borde det vara en självklarhet att upprätthålla en god servicenivå.
Nautic brast på samtliga punkter.
Med ouppmärksam personal, lång väntetid och en, rent ut sagt, riktigt jävla apäcklig mat, hade jag lust att be att få träffa "kocken" som hade berett denna ursäkt av tvinnad apbehåring, och sen slå honom riktigt hårt på käften!
Det finns INGEN ursäkt för en "restaurang" att servera en prefab, djupfryst kött/broskbit och kalla det för "husets hamburgare" ens med omskrivningen "Black Angus". Enda stället en köksmästare med det dåliga omdömet hör hemma på är Statoils grillhörna Sveriges motorvägar.
Övriga i sällskapet åt (bränd) laxplanka och (torftig) räksallad då skaldjurstallriken var slut (!). Slut? I Grebbestad? Men Nautic kanske är en bra pizzeria/bowlinghall/biograf, och borde då snarare ägna sig uteslutande åt det tycker jag.
Nästa gång blir det istället en tur till Havstenssund för att prova den lilla (och enda) restaurangen nere vid hamnen.
I övrigt bjöd semestern inte på några stora gastronomiska utsvävningar. Höjdpunkterna var nog snarare i det egna köket med något så enkelt, men gott som en (av sambon) grillad fläskkarré, svärmors fisk i ugn och frukostar med färska smultron, jordgubbar, rabarberkompott och blåbär. Vännen Andreas bjöd på ugnsstekt lamm med rosmarin-rosta färskpotatis.
Som avskräckande exempel kan också nämnas, den i Västerbotten obligatoriska, surströmmingsklämman. I restaurangväg blev höjdpunkten en liten tur till Köpenhamn där vi besökte en riktigt bra spansk tapas-restaurang och avslutade resan med en härlig brunch vid havet.
Nautic brast på samtliga punkter.
Med ouppmärksam personal, lång väntetid och en, rent ut sagt, riktigt jävla apäcklig mat, hade jag lust att be att få träffa "kocken" som hade berett denna ursäkt av tvinnad apbehåring, och sen slå honom riktigt hårt på käften!
Det finns INGEN ursäkt för en "restaurang" att servera en prefab, djupfryst kött/broskbit och kalla det för "husets hamburgare" ens med omskrivningen "Black Angus". Enda stället en köksmästare med det dåliga omdömet hör hemma på är Statoils grillhörna Sveriges motorvägar.
Övriga i sällskapet åt (bränd) laxplanka och (torftig) räksallad då skaldjurstallriken var slut (!). Slut? I Grebbestad? Men Nautic kanske är en bra pizzeria/bowlinghall/biograf, och borde då snarare ägna sig uteslutande åt det tycker jag.
Nästa gång blir det istället en tur till Havstenssund för att prova den lilla (och enda) restaurangen nere vid hamnen.
I övrigt bjöd semestern inte på några stora gastronomiska utsvävningar. Höjdpunkterna var nog snarare i det egna köket med något så enkelt, men gott som en (av sambon) grillad fläskkarré, svärmors fisk i ugn och frukostar med färska smultron, jordgubbar, rabarberkompott och blåbär. Vännen Andreas bjöd på ugnsstekt lamm med rosmarin-rosta färskpotatis.
Som avskräckande exempel kan också nämnas, den i Västerbotten obligatoriska, surströmmingsklämman. I restaurangväg blev höjdpunkten en liten tur till Köpenhamn där vi besökte en riktigt bra spansk tapas-restaurang och avslutade resan med en härlig brunch vid havet.
Kommentarer
Trackback
